Alzheimers sjukdom: att gå över till en vårdinrättning

Flera av er nyligen har bett riktigt svår fråga, som Bess gjorde förra månaden: "När och hur gör vi beslutet att sätta henne (mamma) i en speciell Alzheimers enhet?"

Verkligheten personer med diagnosen Alzheimers sjukdom eller liknande progressiv demens är att många i slutändan kommer att behöva göra ett drag, eftersom de behöver mer vård än vad som kan ges i hemmet.

Familjer kan ibland glömma bort det faktum att kraven på heltid omvårdnad är mer än någon människa realistiskt kan hantera. Förståeligt dock kan de motstå tanken på att flytta en älskad till en vårdinrättning.

Vid beslut när man ska flytta, det finns inga rätt eller fel svar. Alla vårdgivare, familjer och personer med demens är unika och har olika förutsättningar. Vänner, läkare och enskilda familjemedlemmar kommer vardera att ha åsikter om när eller om någon ska flyttas.

Men för de flesta av er beslutet att flytta en älskad bygger på en kombination av praktiska, psykologiska och / eller medicinska skäl som kan innehålla en eller flera av följande:

Vårdgivare egen hälsa har äventyrats (inklusive sömnbrist). (Lyft, rörlighet) vårdgivare egna fysiska begränsningar. Vårdgivare upplever förlust av arbete och / eller oförmåga att hantera andra hushållet eller familjen responsibilities.Sufficient anstånd support eller kvalificerad vård i hemmet inte är tillgängliga eller blir för dyr. Symptom på sjukdomen är uppenbara och utmanande att klara sig hemma (inkontinens, aggression, paranoia, vandrande). Person med sjukdomen behöver mer tillsyn än vad som kan tillhandahållas vid home.Home miljön är inte längre säkert (trappor, få in och ut ur badrum, smala dörröppningar). Person med sjukdomen blir mer beroende med fler dagliga aktiviteter som att äta, klä, bathing.Person med sjukdom upplever viktminskning, uttorkning eller helt enkelt vägrar att eat.Proper medicinering äventyras. Person med sjukdomen inte längre känner igen hem hem.

Även när en tankeväckande beslut fattats om att en rörelse en älskad, är vårdgivare skyldiga att känna sorg, sorg, rädsla, och förmodligen massor av skuld. Dessa känsla är normala. Vårdgivare kan känna skuld över att inte upprätthålla gamla löften till föräldrar eller makar, eller så kan de rädda för vad andra ska tänka eller säga, eller rädsla för att vården kommer att bli sämre. Dessutom understryker beslutet den oundvikliga nedgången av deras älskade, vilket resulterar i ytterligare sorg och sorg.

När flytten är gjord många familjer säga att det var svårare än de hade föreställt oss och att de förmodligen väntat för länge. Den grad i vilken du kan rimligen anpassa sig till övergången är ofta förknippat med den planering som gjordes innan flytten. Med andra ord, acceptera flytten tycks vara mindre smärtsamt när familjer känner att de tog sig tid att utforska alternativ och därefter det bästa beslutet de kunde.

Tänk på att rollen som vårdgivaren inte tvärt slutar en gång älskat man bor någon annanstans, det bara förändringar. Du spelar fortfarande en viktig roll som din älskades omvårdnad advokat. Men utan direkta vårdansvar, kan du fortsätta med förnyad uppskattning den tid du tillbringar med andra nära och kära.

Slutligen, om du älskar någon med Alzheimers sjukdom, minns du har rätt att få ett liv på egen hand. Ta hand om dig själv är en gåva till dina nära och kära samt själv. Du kan helt enkelt inte kan uppfylla alla krav. Dina tankar och känslor är normala. Du känner skuld för att du älskar.

"Löftet att alltid hålla mamma hemma kan ha gjorts med de bästa avsikter och förhoppningar, men inneboende i detta åtagande är tanken att familjen kommer att göra vad som är bäst för mor. Det kan vara ett löfte som bör brytas, eftersom hålla mamma hemma kanske inte är bäst för henne. "

- Från "The Best Friends Inseglingen till Alzheimers Care". Gratis Läkare publicerad av Dr Vivienne Balonwu .

Visa Originalartikel

Taggar: Råd , Alzheimers , Balonwu , doktor , doktor , Dr Vivienne Balonwu , ENT , Free , hälsa , medicinsk , medicinsk rådgivning , Viv , Vivienne , Vivienne Balonwu